Skillnaden mellan fallhindrande och falluppfångande system

Två helt olika principer för höghöjdsarbete

Inom branschen för arbete på hög höjd pratar vi ofta om två fundamentala koncept: Fallhindrande system (Restraint System) och Falluppfångande system (Arrest System). Trots att dessa begrepp är centrala för all säkerhet, märker vi på Umeå Fallskydd ofta att de blandas ihop ute på arbetsplatserna.

Att förstå skillnaden är inte bara en fråga om att följa regelverk (som AFS 1999:3), utan direkt avgörande för ditt liv om olyckan är framme.

Fallhindrande system: Den säkraste metoden

Ett fallhindrande system är precis vad det låter som – det hindrar dig från att nå kanten och falla över den. Tänk på det som ett koppel på en hund. Om kopplet är tillräckligt kort kan hunden aldrig springa ut i gatan.

Detta är alltid den prioriterade metoden när förutsättningarna tillåter det.

Fördelar:

Ingen risk för hängtrauma: Eftersom du inte kan falla, kommer du aldrig att bli hängande i selen.
Låga krav på förankringspunkt: Kraven på var du fäster dig är lägre än vid falluppfångande, eftersom punkten aldrig kommer ta emot de krafter som uppstår vid ett faktiskt fall.
Enklare utrustning: Du behöver ingen falldämpare på din lina.

När används det? Oftast vid arbete på platta tak eller stora ytor där du kan ställa in längden på din lina så att du exakt når arbetsområdet, men inte kanten.

Falluppfångande system: När fallet är en risk

Ibland går det inte att hindra att man når kanten. Du kanske måste klättra i en mast, arbeta på ett lutande tak eller ställa dig på en balk. Då övergår vi till det sista skyddsnätet: Ett system som är designat för att hantera ett fritt fall och stoppa dig på ett säkert sätt.

Här är fallhöjden ett faktum, och utrustningen måste vara anpassad därefter.

Kritiska komponenter:

Falldämparen: Detta är hjärtat i ett falluppfångande system. Det är oftast en rem som är ordentligt sydd i veck, som rivs upp (går sönder stegvis) vid ett ryck. Denna upprivning absorberar energin och ser till att kraften mot din kropp blir maximalt 6 kN (enligt standarden EN 355). Utan falldämpare kan rycket bryta nacken eller ryggraden på dig.
Fallhöjdsberäkning: Om du faller tre meter och din utrustning tänjer ut sig ytterligare tre meter innan den stoppar dig, krävs det minst sex meters fritt utrymme under dig. Att använda falluppfångande system på låg höjd (t.ex 3-4 meter) utan noggrann beräkning leder ofta till att man slår i marken innan systemet hunnit bromsa.
Max 100 kg? Kolla din sele. Om du väger över 100 kg inklusive kläder och verktyg krävs specifik utrustning som är certifierad för högre vikter (ibland upp till 136 kg eller 140 kg). Tänk på att kalla dagar med vinterkläder och ett fullt verktygsbälte lägger på många kilon.

När används det? Mastarbeten, vindkraftverk, lutande tak och skyltmontering på fasader. Överallt där en fast arbetsplattform (som rullställning eller lift) inte går att använda, och där kanten är inom räckhåll.

Slutsats

Prioritera alltid ett fallhindrande system. Det är oändligt mycket säkrare att aldrig falla, än att förlita sig på utrustningen och kroppen vid ett skarpt fall.

Vet du framförallt med dig att ni kommer övergå till ett falluppfångande system på er arbetsplats – säkerställ att er räddningsplan är uppdaterad, övad och begriplig för alla inblandade! Behöver ni hjälp att styra upp detta? Umeå Fallskydd erbjuder skräddarsydda råd och certifierade utbildningar för precis er arbetsmiljö.